Poet Gnedich Nikolai Ivanovich: biografi, kreativitet och intressanta fakta

Gnedich Nikolai Ivanovich är en poet och publicist som bodde i vårt land i slutet av 18 och 1900-talet. Den mest kända för sin översättning till ryska av den homeriska Iliaden blev den här versionen slutligen referensen. Diktens liv, öde och arbete kommer att diskuteras i detalj i denna artikel.

Gnedich Nikolai Ivanovich: biografi. barndom

Den framtida författaren föddes i Poltava den 2 februari 1784. Hans föräldrar kom från forna ädla familjer, nästan fattiga vid den tiden. Lite Nikolai förlorade sin mamma tidigt, och då förlorade han nästan sitt liv - smittkoppor var en fruktansvärd sjukdom i dessa dagar. Det var den sjukdom som misshandlade Gnedichs ansikte och berövade honom av hans ögon.

1793 skickades pojken för att studera vid Poltava teologiska seminarium. Fem år senare beslutades att överföra skolan tillsammans med eleverna till Novomirgorod från Poltava. Men Ivan Petrovich, fadern till Gnedich, tog sin son från skolan och skickade honom till Kharkovs kollegium. Under dessa år betraktades denna institution som den mest prestigefyllda ukrainska skolan. Collegium framtida poet tog examen år 1800 och flyttade sedan till en permanent bostad i Moskva.

Här, tillsammans med hans långvariga vän Alexei Yunoshevsky, blev han accepterad som boarder vid Moscow State University Gymnasium. Men inom några månader överfördes den unga mannen till filosofiska fakulteten, som han briljant tog examen 1802.

Första publikationer

Under universitetsåren blev Gnedich Nikolai Ivanovich vän med medlemmar i Friendly Literary Society, som inkluderade A. Turgenev, A. Merzlyakov, A. Kaisarov. Poeten hade också en vänskap med dramatiken N. Sandunov. Under dessa år är den unga förtjust i tyranniska idéer, läs av F. Schiller.

1802-talet är firade för Gnedich som en glad händelse - för första gången publiceras sin översättning. Det var tragedin "Abyufar", skriven av fransmannen J. Ducis. Samtidigt publiceras skribentens originalarbete - berättelsen "Moritz, eller offeret för hämnd". Och ett år senare finns det två översättningar av Schiller - romanen "Don Corrado de Gerera" och tragedin "The Conspiracy of Fiesco."

Men pengar, trots att det började skriva ut, fortfarande inte tillräckligt, så planerar att fortsätta studera måste gå. År 1802 flyttade poeten till St Petersburg. Här arrangeras han av en tjänsteman vid institutionen för offentlig utbildning. Denna plats Gnedich kommer ockupera fram till 1817.

Under hela sin fritid betalar författaren sina studier i teater och litteratur. På detta område uppnådde han stor framgång och samlade också en bekant med Pushkin, Krylov, Zhukovsky, Derzhavin och flera framtida Decembrists.

office

Gnedich Nikolai Ivanovich fick snabbt berömmelse som en utmärkt poet och översättare. Denna härlighet öppnade sig hem för många högt rankade och anmärkningsvärda människor i Petersburg, bland dem Olenin och Stroganov. Tack vare dessa folks beskydd blev författaren 1811 medlem av den ryska akademin och utsågs därefter till posten som bibliotekarie av det imperialistiska biblioteket, där han var ansvarig för avdelningen för grekisk litteratur.

Snart blev Gnedich Nikolai Ivanovich nära vänner med Olenin. De förenades av ett gemensamt intresse i teatern och den antika världen. Detta förändrade kraftigt poetens material och officiella position.

Mest av alla år betalar författaren tid att arbeta i biblioteket. Vid 1819 sammanställde han en katalog över alla böcker som fanns i hans avdelning och spelade in dem i ett specialblad. Dessutom gjorde Gnedich ofta presentationer på biblioteksmöten.

Samling av böcker

I sitt liv var Gnedich NI naiv och enkel att tänka. Författarens biografi säger att hans enda passion var litteratur och böcker. Den första hjälpte honom att få titeln akademiker och rankningen av statsrådsmannen. När det gäller böckerna samlade Gnedich i sin personliga samling omkring 1250 sällsynta och ibland unika volymer. Efter poetens död, gick de alla till Poltava Gymnasium genom testamentet. Efter revolutionen kom böckerna till Poltava-biblioteket, och sedan transporterades några av dem till Kharkov.

1826 fick Gnedich titeln till motsvarande medlem av S: t Petersburgs vetenskapsakademi. Under hela sitt liv var han engagerad i att översätta verk av Voltaire, Schiller, Shakespeare.

Sjukdom och död

Gnedich Nikolai Ivanovich är en fin poet, uppskattad av hans samtidiga. Men inte allt i hans liv var så rosigt. Sjukdomar som började i barndomen lämnade inte honom. Författaren reste flera gånger till Kaukasus, känd för sitt mineralvatten. Men det hjälpte bara ett tag. Och år 1830 förvärrade sjukdomar med förnyad kraft, dessutom tillade de ont i halsen. Behandling i Moskva med artificiellt mineralvatten hade ingen effekt. Trots hans hälsotillstånd lyckades dikten i 1832 förbereda och publicera en diktsamling.

År 1833 blir författaren sjuk med influensan. Den försvagade organismen tål inte en ny sjukdom, och den 3 februari 1833 dör poeten vid 49 års ålder. Detta avslutas med en kort biografi. Gnedich Nikolai begravdes i St Petersburg på Tikhvinkyrkogården. På sistone följdes han av Pushkin, Krylov, Vyazemsky, Olenin, Pletnev och andra framstående litterära tidssiffror.

skapande

Författarens texter var alltid tanken på en nationalitet. Gnedich Nikolai Ivanovich strävade för att skildra idealet för en harmonisk och arbetande man. Hans hjälte var alltid full av lust och frihetsälskande. Detta är anledningen till ett så stort intresse för poeten till Shakespeare, Ossian och antik konst i allmänhet.

Homeriska tecken verkade Gnedich utförande av det heroiska folket och patriarkaliska jämlikheten. Den mest kända av hans verk var "fiskare", där författaren kombinerade ryska folklore med homerisk stilistik. Inte konstigt att denna idyll anses vara den bästa ursprungliga skapelsen av Gnedich. Även Pushkin i anteckningen till hans "Eugene Onegin" citerade linjer från detta arbete, i synnerhet beskrivningen av de vita Petersburg-nätterna.

Bland skribentens skrifter är följande:

• "Skönhet av Ossian".
• "Hostel".
• "Peruanska till spanjoren."
• "Till en vän".
• "På moderens grav".

Iliaden

I 1807 tog Gnedich Nikolay Ivanovich översättning av Iliaden. Verserna skrevs med en hexameter, som var nära originalet. Dessutom var det den första ryska versversionen av Homer. Arbetet varade i över 20 år, och i 1829 publicerades hela versionen av översättningen. Arbetet hade en stor sociokulturell och poetisk betydelse. Pushkin kallade det "en bra prestation".

Själva idén om översättning kom till Gnedich i sin avlägsna barndom när han först läste Homers arbete. Före honom var många kända författare involverade, inklusive Lomonosov och Trediakovsky. Men inget försök var framgångsrikt. Detta tillstånd gav Gnedichs översättning ännu större vikt och betydelse.

Intressanta fakta

Gnedich Nikolai Ivanovich levde ett ganska fantastiskt liv. En kortfattad biografi av författaren kan bara bestå av intressanta händelser som hände med honom:

• Olenin introducerade på en gång Gnedich som en berömd och utmärkt tolk i salinerna av hertiginna katarina och kejsarinnan Maria Feodorovna. Bekantskapet med den regerende personen blev avgörande för poeten. Tack vare hennes hjälp fick författaren en livstidspension, så att han kunde ägna hela sin tid att översätta Iliaden.
• Gnedich var den första som började publicera dikterna till en ung och okänd Pushkin.
• Författaren tilldelades två order för sin litterära verksamhet - Vladimir IV-graden och Anna II-graden.

Idag vet inte alla skolbarn vem Nikolai Gnedich var och vilket bidrag han gjorde till rysk litteratur. Ändå bevarades hans namn i århundraden, och översättningen av Iliaden anses fortfarande oöverträffad.