Matsmältningssystemet - grunden för hela människokroppens oavbrutna funktion

Matsmältningssystemet ger vitala aktiviteter hos personen på grund av leverans av nödvändiga användbara ämnen som används som energikälla och byggmaterial. Dessa ämnen kommer in i kroppen på grund av matsmältningsorganet, vars totala längd är ca 10 meter och har genom expansion, hålighet och förträngning.

Strukturen i matsmältningssystemet innefattar: munhålan, svamp, matstrupe, mage, bukspottkörtel, lever, gallblåsa, tjock och tunntarmen.

Munhålan I denna del av matsmältningssystemet testas mat direkt och dess exponering för kemiska och fysiska effekter. Tuggmat avser den andra typen av slag, och från denna initiala fas av systemet beror kvaliteten på intag och assimilering av näringsämnen. Inte undra, många experter råder hur man noggrant tygar mat, som sedan under inverkan av saliv bildas i matklumpen.

Saliv spelar en viktig roll i processen att smälta mat. Det består nästan helt av vatten (ca 99%). Proteinmucinet som finns i det främjar klibbighet, närvaron av lysozym ger matdesinfektion och enzymer såsom amylas och maltasbrist ner näringsämnen.

Anatomi i matsmältningssystemet visar att nästa organ bakom munhålan är svampen, som är ett muskulärt organ med vissa öppningar (munöppning, näsposter, ingrepp i matstrupen och struphuvudet och två rör från mellanörat). Undvikande av förtäring av mat i andningsväg, ingången till struphuvudet är täckt av epiglottis.

Själva processen med intag av mat uppstår på grund av sammandragningen av svampens muskler, på grund av vilken den går in i matstrupen och sedan genom membranet - in i magen. Eftersom matstrupen är ett muskelrör, så skärs dessa muskler vidare.

Matsmältningssystemet innehåller magen, som ligger under membranet i bukhålans övre del. Naturen har två hål i den - ingången och utgången. Den andra är stängd av en tillräckligt stark blockerande muskel (sphincter). Livsmedel är försenad i magen under lång tid (upp till 11 timmar), där den utsätts för de kemiska effekterna av magsaft, som är en färglös vätska innehållande saltsyra. Det är med denna komponent att matsmältningsfunktionen utförs direkt. Syra har också en skadlig effekt på bakterierna i människokroppen. Därför, när det finns sjukdomar i mag-tarmkanalen, finns det risk för att smittade infektionssjukdomar som sänds genom matsmältningssystemet.

Den resulterande matvaran från magen i portioner genom sfinkteren går gradvis in i tarmen. Tarmtarmen börjar med duodenum, vilket öppnar den gemensamma gallkanalen och kanalen i bukspottkörteln. Här avslutas matsmältningen under åtgärden av bukspottskörteljuice och galla.

Från tunntarmen passerar den bearbetade maten gradvis in i tjocktarmen, som har en längd på upp till 2 meter. Här absorberas vatten intensivt, och rester av onödig mat avlägsnas från kroppen. På grund av det stora antalet olika bakterier i tarmarna, förbättras matsmältningen av mat. Det finns emellertid också negativa aspekter. Så, under inverkan av dessa mikroorganismer, uppstår förstörelsen av onödig mat, och giftiga föreningar bildas, för eliminering av vilka levern svarar.

Matsmältningssystemet tar levern en av huvudrollerna. Det här är trots allt den största körteln i matsmältning, genom vilket allt venöst blod passerar från mage, mjälte och tarmar.

Matsmältningssystemet är sålunda ett ganska komplext system för att behandla mat i människokroppen, varje organ har en viss roll och om någon del av denna mekanism misslyckas kan sjukdomar i mag-tarmkanalen utvecklas.