"En dag Ivana Denisovicha" en sammanfattning. "En dag Ivana Denisovicha" Solzjenitsyn

Vi har varit i historien om sovjetiska litteraturen verk, som publicerades för mass cirkulation, och sedan plötsligt blivit tabu. Först de helt enkelt drog sig ur biblioteket och starta jakten på de redan utskrivna kopior. Sedan blev det riskabelt att ha en maskin kopia (replikering betyder ljus som kopiatorer då nästan inte, och för de tillgängliga växterna hållas under sträng kontroll). I slutändan, det stor risk även de som läser en berättelse eller en roman, på grund av deras verbala förmåga försöker verbalt uttrycka åtminstone sin sammanfattning. "En dag Ivana Denisovicha" - ett av dessa verk.

utformning

Under 1951 har Alexander Solzhenitsyn mognat den kreativa idén av historien, efter att ha läst det, människorna i Sovjetunionen skulle kunna bedöma de villkor och uppgifter om livet av fångar fångar. Det var i norra Kazakstan, där den framtida nobelpristagaren var avtjänar ett straff. Från gryning (upphov fastställdes till fem på morgonen) och hänga upp huvudpersonen levt ett helt liv fullt av oro, arbete, risk och umbäranden. Detta var i själva verket, planera arbetet och dess sammanfattning. "En dag Ivana Denisovicha" beskriver det dagliga arbetet av en person från flera miljoner dollar "arbets armén", smidda ekonomiska makt sovjetregimen. Dessa är de "fälla" skapat en stor andel av bruttonationalprodukten i Sovjetunionen på lika villkor med de maktlösa och förödmjukade bönder, rånade och alltid hungrig. Om Bönderna i den här historien också diskuterar huvudpersonen naivt undrar önskan återvänder från krigsveteraner för att undvika den sorgliga öde slaven och ansöka om något arbete från sin hemby är det önskvärt i staden. Men livets realiteter fångar var hårdare än de fattigaste arbetarna i den kollektiva gården. Berättelsen fanns då bara i fantasin hos författaren, hans papper han led senare i Ryazan, där lediga A. I. Solsjenitsyn bosatte sig i 1957.

nio dagars undrar

År 1959 var Sovjetunionen kämpar inte bara mot världsimperialismen, men också med resterna av frivillighet, stalinismen, och andra "ismer" som hindrar rörelse framåt mot en ljusare framtid. Det hände så att historien skriven av en före detta fånge tilldelades till litteraturen, som ligger på den tiden, i moderna termer, i "trend" eller "mainstream". Han trodde inte att en författare som ett sätt att nå berömmelse eller framgång, men i detta fall var en enkel lycka. Chefen för partiet och staten N. S. Hruschev i sitt tal vid XXII kongress SUKP hamrade de sista spikarna i kistlocket stalinismens (åtminstone tror att han så), jag är redo att bära kroppen av den tidigare ledaren för mausoleum. Det var då som författaren vågade presentera sitt arbete vid en domstol i Anna Samoylovna Berzer, prosa avdelning redaktör för den populära tidskriften "New World". Hon gick med manuskriptet till chefredaktör Tvardovskij och gav honom en sammanfattning av berättelsen "En dag i Ivana Denisovicha", ändra namnet på författaren i Ryazan. Target slog var det verkade helt, men risken är fortfarande inte uteslutet.

Den hårda vägen manuskriptet

Vid första anblicken är produkten helt i linje med partilinjen, tillkännagavs den XX, XXI och XXII kongressen fördömde "överdrifter". År 1961 var det på modet att fördöma Stalin, men ändå bör "hålla skenet uppe i varje fulhet." A. Twardowski själv, vara en mästare på pennan, berömde den konstnärliga kvaliteten på historien och gav den en hög poäng, och sedan överlämnade manuskriptet av hans kolleger män i butiken, gav en preliminär sammanställning. "En dag Ivana Denisovicha" läsa Ehrenburg, Marshak, Paustovsky, Fedin och Chukovsky, som också uttryckte sin beundran. Det var lätt: att ta hjälp av de viktigaste litteraturkritiker - av Nikita Khrushchev. Sekreterare, är vanligtvis mycket upptagen, den här gången reagerade på begäran av medlemmarna i den sovjetiska författarförbundet noga. Hans omsorg är inte endast en sammanfattning. "En dag Ivana Denisovicha", som är en återberätta i munnen Fadeeva intresserade sovjetiska ledare lästes, utvärderas och godkännas.

framgång

Således elfte (november) frågan om "New World" 1962 med Solsjenitsyns text gick i omlopp. 96,900 tidskrifter sopades från hyllorna i bokhandlar och spiltor Sayuzdruk. Följt 25000:e ytterligare fråga, men inte släcka törst hungriga en hård sanning det sovjetiska folket. Synopsis "En dag Ivana Denisovicha" boken anges i rökrummet och i köket, citerades i en viskning (mycket få människor trodde på tolerans), och ibland med hög röst (de flesta modiga anhängare av partidemokrati). I januari nästa år, "Roman-gazeta" bröt rekordet för massa och vänster 700000:e upplaga genom att skriva samma gamla historia. En hundra tusen läsare till författaren lagt till förlaget "sovjetiska författare", släppa en separat volym. Även i de mest läsning landet i världen (och detta var fallet) det totala antalet utskrivna kopior av mer än en miljon har sällan fenomen. Solzjenitsyn accepteras i unionen av sovjetiska författare.

Lost in translation

Produkten har blivit känd både i Sovjetunionen och utomlands. Västerländska läsare vana att smälter och inte bry mig älska långa texter, är det ganska nöjd med en sammanfattning. "En dag Ivana Denisovicha" Solzjenitsyn skrev en ganska svårt språk, full av lager begrepp och jargong. Hur förklara för franska att ordet "idiot" i själva verket betyder inte "lilla dåre" och drog slutsatsen, säkert uppe på de slarviga skriva positioner med posten mat eller bolnichke (i sin tur - en vårdinrättning i lägret). Huvudsaken är att de lärde läsare, som bor "över kullen", det vill säga i Sovjetunionen mänskliga rättigheter inte respekteras, och kan sätta någon. Och märkligt nog är denna förenklade syn helt i linje med idén om författarens verk.

berättelse

Arbetsnamnet var ursprungligen "Sch-854" - ett läger nummer skrivet på en bit material sys till vadderad jacka huvudpersonen på ryggen och bröstet. Tale A. I. Solzhenitsyna "En dag Ivana Denisovicha" är fylld med uppgifter om fångarna i livet, genom vilken författaren hänvisar till olika intressen och ambitioner hos de människor som har blivit viljan hos allsmäktiga hemliga polisen regimens slavar. De drömmer om lite vila (ibland bara några minuter flera positioner), de vill ska hända snöstorm, vilket befriar dem från att gå till hårt arbete. Då fortfarande har att komma ikapp, men det är efter. Få lite mer bröd eller en skänk med en bit av lod, andra frysta potatis - lycka till. Hur skulle det tillsammans med mäster skriftlig sammanfattning? "En dag Ivana Denisovicha" - berättelsen, vävda utöver det vanliga liv detaljer som inte förstår den person, även med de mest fantasifulla, om han inte har upplevt något liknande.

människor

Och ändå finns det berättelser i berättelsen att återberätta. Detta är biografin av karaktärerna, människor med olika öden och tecken. Ivan Denisovich Shukhov kämpade, han kommer från en bondefamilj. All hans fel är att han har varit i fångenskap. Det finns fortfarande en baptist Alyosha är allt klart för honom. Aktivist Cesar bio filmade några inte så, om nödvändigt, en film, och så det inte avsluta jobbet. Unga Western ukrainska Gopchik hjälpt hans kolleger bybor, Bandera, som gick in i skogen. Sjöofficer i tjänst hos Bund var bekant med den brittiska, gick han med dem till Arkhangelsk, men efter kriget fått en gåva från sin brittiska kollega, och ju mer skyldig. I allmänhet, och om vi beskriva dem alla, finns en hel del tecken vardera av dem distinkt det osannolikt att få en översikt. "En dag Ivana Denisovicha" är en social tvärsnitt av samhället, gjorde en skarp yxa Stalins rättvisa. Han väcker frågor om själva karaktären hos den kommunistiska idén och föreslår dess system fördärv. Detta är anledningen till att produkten har förbjudits på sjuttiotalet.